Äventyrsserien växte gradvis fram ur humorserien och blev omkring 1930 som en självständig genre. Vid den tiden Framkom djungelhistorier som ”Tarzan”, siencefictionalster som ”Buck Rogers” och ”Blixt Gordon” samt realistiska kriminalskildringar som ”Dick tracy” och ”Hemliga agenten x-9”. Med hjältemodiga gestalter som Stålmannen och Batman/Läderlappen kom serietidningarnas Genombrott. Denna utgivningsform för serier slog inte igenom i Skandinavien förrän några år efter andra världskrigets slut. 1954 utgavs New York-Psykiatern Fredric Werthams omdiskuterade bok ”Seduction of the innocent” (ungefär: Förförelse av de oskyldiga), i vilken serietidningsfigurerna beskylldes för att göra oskuldsfulla barn till brottslingar etc. Werthams kritik var illa underbyggd, hans bevisföring var i många fall oerhört svag - men serietidningsförläggarna togs på sängen och kunde inte samla sig till försvar förrän skadan var skedd. Werthams anklagelser fick enorm Genomslagskraft, inte bara i USA utan även i Europa. Comics Code, USA-förlagens räddhågade regelsamling infördes. Serietidningarna blev tråkiga och intetsägande - eller, med Tecknaren och författaren Jules Feiffers ord, ”närmast antiseptiska”. Trenden vände något när Förlaget Marvel Comics med Stan Lee i spetsen 1961 började leka fram mänskliga, omänskliga och ibland självironiska drag hos superhjältar som Spindelmannen, Hulken och Fantastiska fyran.
Andra bloggar om: serier, Dick Tracy, Stan Lee, Spindelmannen, Hulken
Leave a comment