Förutom att serierna i sig drar in många miljarder till bland annat serietecknare, tryckerier och serieförlag varje år cirkulerar även allehanda varor med anknytning till seriefigurer, sk merchandising, runt i vårt ekonomiska system.
Redan på hösten 1896 fann Richard F. Outcault anledning att ansöka om copyrightskydd för The Yellow Kid. Det tillverkades tidigt handmålade Yellow Kid-dockor i gjutjärn och det förekom Yellow Kid-Cigarrer, Yellow Kid-tuggummin och Yellow Kid-spisar. På revyscenerna sjöngs visor som ”The Yellow Kid, The latest and greatest”. Visorna gavs även ut i nothäften med Yellow Kid på omslaget. Leksaker och spel med Karl-Alfred och de andra personligheterna i ”Thimble Theatre” översvämmade USA på 30-talet.
I fråga om leksaker och spel blev dock Disneykaraktärerna de dominerande före andra världskriget, Då särskilt Musse Pigg. Företag av alla de slag såg stora försäljningsmöjligheter i den talande musen. Det dröjde inte länge förrän Musse fanns på bland annat pennor och pennfodral, på tapeter, mattor, lampskärmar, dricksglas och i och på paket med frukostflingor. Det framställs till och med kakor i form av Musse och Mimmi. Detta blev även en kommersiell del av dragningskraften till billiga flyg biljetter och den lågpriskultur som blivit en vanlig del i det allt mer globala samhället.
Ingersoll-Waterbury company, som tillverkat klockor sedan 1856, var i början av 30-talet nära att gå i konkurs, då de fick rätten att göra Musse Pigg-klockor. Inom några veckor var företaget tvunget att öka antalet anställda vid sin fabrik i Connecticut från trehundra till tretusen! 2,5 miljoner klockor, på vilka Musses armar fungerade som visare, såldes inom två år.
Kay Kamen var den som höll i Disneys merchandising och det gjorde han bra. Intäkterna från verksamheten överskred snart intäkterna från både filmerna och serierna. Kamen byggde upp en världsomspännande merchandisingorganisation kring Musse pigg och kompany. Framför allt på 30-talet var varorna och inte minst förpackningarna mycket välgjorda.
En av de senare decenniernas största merchandisingsuccéer har varit seriefiguren ”Snobben” av Charles M. Schulz. I början av 80-talet fanns det mer än 5000 snobbenprodukter på marknaden! av dessa var kanske bara 15-20 % leksaker, resten var vuxenvaror som T-shirts och andra klädesplagg, böcker och gratulationskort. Ca 100 professionella formgivare arbetade på heltid för att utveckla nya Snobbenprodukter eller för att ta fram ny design på redan befintliga produkter.
All denna merchandising har bland annat lätt fram till att det idag finns oerhört många personer som är sysselsatta med att samla på i stort sett allt som har med serier att göra. De som samlar på serietidningar (företrädesvis gamla sådana) kallas för Panelologister (ordet kommer av panel som betyder ruta) idag omsätts förbluffande stora summor kring de amerikanska 30-talstidningarna. Action comics nr 1, 1983 (med bland annat första stålmannen) värderades t.ex. 1995 till 125 000 $ (Ca 930 000 svenska kronor).
Andra bloggar om: serier, industri, flyg, pengar, Disney
- 0 ratings
Leave a comment